söndag 14 mars 2010

Det är med tungt hjärta......


Hej!! väljer att dela en av mitt livs absolut sorgligaste helger med Er. I fredags vandrade våra vänner hästarna vidare till sin himmel....Det fanns ingen återvändo längre, efter en längre tids sjukdommar. Vi vet att de har det bättre nu och att det var det rätta, men det gör så ont. Skönt är att de fick vandra vidare tillsammans.... De har varit med oss så länge och det känns så tomt...Vår Alle valde att själv vandra vidare för drygt ett år sen och nu är de tillsammans igen alla tre!!!! Det är ju så här när man har lyckan att äga och ha glädje tillsammans med våra vänner djuren. Förr eller senare kommer ju en dag då de måste vandra vidare, men jag måste säga att själva ta beslutet att nu är det dags är vidrigt!!! Det är så svårt att inte vara egoistisk och ha dem kvar för ens egen skull.....

Vibban njuter när första snön kom i november....
Vi hade henne i 17 år!!!!!

Lilla Tunan i somras....
Vi hade henne hos oss i 15 år......

Vill tacka mina arbetskamrater för att Ni varit så snälla och omtänksamma!!!!
Lisa, Jörgen, Joakim och Alla Ni andra!!!!
Jag kommer att blogga vidare som vanligt då jag behöver
tänka på annat och jag tycker att det är så kul;o) Livet går vidare och vi kämpar på och gläds åt vår vovve och våra två katter som är så goa och har varit en stor tröst...
Ha det bäst Alla!!!
Så ses vi snart igen;o)
.
Kram Kram Malin

52 kommentarer:

Fröken Fräken sa...

Men så tråkigt! Och jag förstår att det var ett tungt och inte lätt beslut! Men jag är säker på att de springer runt på gröna ängar tillsammans nu:-)

LenaS sa...

Näe fy det är inga lätta beslut att ta, skickar en massa kramisar!
/LenaS

Rummet för välbefinnande sa...

Åhhhh, så svårt. Det är tunga beslut man får ta ibland och jag kan tänka mig att det är väldigt jobbigt just nu. Saknaden är svår, men någonstans inom sig får man spara de fina stunderna tillsammans och plocka fram och styrkas av.
Skickar dig en extra kram med värme och omtänksamhet idag!
Mia

LillaFlisan sa...

Men fy så sorgligt!

En djur är ju ens familjemedlemmar.....

Tröstkramar till er!

Flisan

The Secret Garden sa...

Sitter här och får tårar i ögonen.
Förstår att det måste varit ett fruktansvärt beslut att ta...själv kommer jag också allt närmare den tiden med min islänning Solon. Bara jag tänker på det så får jag nästan panik.
Känslorna kommer utan att de går att hejda.

En annan sak är allt runtomkring. En häst är ju stor..mycket stor. Jag har börjat fundera så smått, bara för att vara lite förberedd, men har ännu inte listat ut hur man går till väga. Ett stort problem som måste lösas, men jag hoppas att det dröjer ännu ett tag.

Kram!

Lantliv på Holm sa...

Kära, kära Malin så jobbigt för er. Vet inte vad jag skall skriva men förstår att saknaden är enorm. Ta hand om varandra, trösta varandra. Är Philip ok?

Stora varma kramar från hela familjen på Holm - vi tänker på er.

Inspiration i vitt sa...

Åååå vad jobbigt ni nu har det, vet inte vad jag ska säga, blir jätte ledsen när jag ser de fina hästarna. Hoppas det värsta går över fort så att ni härdar ut. jag tänker på er/Dig.
Kram på dig Malin /Ingela.

Loppisliv sa...

Ohh så sorgligt, känner din sorg Malin! Förstår att de har varit ett jobbigt beslut att ta, men älskar man sina djur så gör man det som är rätt för dem oavsett. Jag älskar hästar, min dotter red i flera år och hade hyrhäst, de är så själsliga underbara djur. Och de blir ju ens vänner för livet. Låt sorgen ha sin tid. Önskar dig en fin söndag trots allt. Tänker på dig. Kraaam Paula

liven sa...

Kjære Malin!
så trist det er for deg nå...det kan jeg skjønne!! Det er det verste med å ha husdyr....den dagen de ikke er mer!! Her har vi hatt katter i alle år......og nå er det skjønne Maxepusen vi har. Når dyrene er gått bort tenker jeg at aldri mer vil jeg ha noe....men det går en stund så savner jeg det!!
Håper det går fint og ønsker deg en fin dag :o)
Klem!!

Hannis sa...

Blir alldeles tårögd!
Det är bland det värsta som finns när ens älskade djur ska gå vidare.
Det spelar ingen roll att man vet att det är det rätta, det gör ont i alla fall.

Stor kram Hannis

Vitt hus med svarta knutar sa...

Det är så sorgligt och smärtsamt att ta dessa beslut. Tyvärr är det ju vi människor som måste ta dessa beslut ibland. Vi vill ju inte att våra djur ska lida om de är sjuka eller må dåligt av att de inte orkar längre som de gör när de blir gamla.
Tröstekram,
Regina

Atelje Skärvan sa...

Så sorgligt,vet du vad jag sitter här med tårar i ögonen.Jag känner verkligen med dig,ha det så bra trots allt.
Kram Agneta

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Så fruktansvärt lessamt, och bägge två också. Förstår att du har det jättejobbigt nu, och jag vet att det beslutet om sprutan är vidrigt och ta. Men man vet när det är dags, så är det. Sorgen är hemsk, bra att du har familjen och dina andra djur och prata och gosa med.
Tänker på dig gumman
Hjärtekram
AnnaMaria

Signe 1 sa...

Näe fy vad tungt!! Förstår att det är jättejobbigt även fast det var ett rätt beslut ni tog!! Stora sryrkekramar Sofia

essemia sa...

Nej, det är väl det svåraste av allt när man har djur. Men det måste ju tas såna beslut också. Man kan inte låta dom gå och plågas och vara sjuka. Du får tänka på all den goa tiden ni haft tillsammans istället.
Många tröstekramar från Elzie

Margareta sa...

Verkligheten kommer man ju inte undan,fast man skulle vilja ibland.Så sorgligt när man ska skiljas från sina kära djur.Jag tänker på Dig/Er med all värme och kärlek.
Kram Margareta

Anonym sa...

Så sorgligt när ens djur måste vandra vidare. Och så svårt när man själv måste ta beslutet. Vår ena get fick vandra vidare för ett par år sedan och då var vi tvungna att ta beslutet. Men hon var så dålig. De är ju sådana personligheter, våra vänner djuren. Tänker på dig! Kram Marita i Björkhagen

EVA AGNES sa...

Så enormt sorgligt. Det är avigsidan med att ha djur. Man får inte behålla dem i evigheter. De blir ju liksom lite mer än bara djur, om du förstår vad jag menar.
Kramar i massor och tack för besök hos mig
Eva Agnes

Queen Of Småland sa...

Malin! Gud vad sorgligt!!!
Vet du vad, jag minns lilla tuna! Kommer dock inte ihåg vilken av dem jag red på den där midsommaren för många år sedan....
Ta nu tid på dig att sörja och minnas. De kommer alltid finnas kvar hos dig i hjärtat. Ni tog ju rätt beslut och de har det säkert bra tillsammans i sin hästhimmel!
Många kramar till dig/er!!!!
Stina

Änglarnas hus sa...

Ååå... jag beklagar den tunga sorg ni nu måste bära på!..precis som du säger är det tungt att behöva vara den som tar beslutet om en annan varelse död..
Inget jag kan säga kan ge er tröst..men jag sänder i alla fall en varm kram!
//Sanne..

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Hej Malin, jag igen. Ljusstakarna är i gjutjärn, dom kommer från Värmlands museum. Nygjorda kopior på en gammal ljusstake, visst är dom fina.
Kramar
AnnaMaria

Ullen sa...

Hej Malin!
Fick en stor klump i halsen när jag läste om hästarna, men det var ju rätt beslut! Jag vet ju att de inte varit så pigga, och dessutom till åren komna, men det är ju inte lätt. Jag har ju också varit i samma situation, fast med hund... Man måste försöka tänka på djurets bästa och inte vara egoistisk!
Många Kramar Ullen

LantlivsAnette sa...

Åhhh lilla vän...jag vet, det är såå sorligt när sånt här händer...tänker på dig !!
Sänder massa varma kramar
Kraaam Anette

Anonym sa...

vet vad ni går igenom,saknaden är enorm och smärtsam,men det kommer en dag när man ser det med andra ögon,alla underbara ridturer ni har haft med dem.Nu är de åter samlade och går på de grönaste ängar.De tackar er nog i sin himmel.....tänker på er,kram B

Rosor och Spetsar sa...

Kramar till dig denna tunga helg.
Annelie

estersinspiration sa...

åh vad hemskt! jag är ledsen för er skull! Det är det värsta med djur, att de förr eller senare måste vandra vidare... men man får försöka vara tacksam för den tid man fick ha tillsammans med dem!

Stor kram från mig!

Anonym sa...

Så det blev så i alla fall... Det är så oerhört svårt att ta beslutet, men ändå det sista stora beviset på kärleken man har till djuren - att känna när det är dax. Varm tröstekram / Lotta

Elsa och Helena sa...

Så tråkigt för Er...och tungt och smärtsamt! Men kan inte låta bli att tänka - vilken tur de fick leva och bo hos just er, ni som älskade och månade om dem på bästa sätt -. Klen tröst jag vet! Tänker på dig Malin!
Kram Helena

Livet på Berget sa...

Åh så tråkigt Malin!
Det hjälps ju inte att man vet att det har det bättre där det är nu saknade är ju enorm och det tar nog ett tag att vänja sig att leva utan dem. Jätte ledsen för er skull verkligen!
Tröste kramar till er!
/Sara

Jenny sa...

Hej Vännen!
Åh vad sorgligt, blir alldeles tårögd när jag läser ditt inlägg.Förstår att det är tomt efter era älskade hästar som varit med er så länge. Jag kan se dem framför mig i hästhimlen där de springer på de ljuvligaste blomsterängar tillsammans.

Skickar dig en stor styrkekram!!

Jenny

NataljaOblonskaja sa...

Så himla tunga beslut ni varit tvungna att fatta. Förstår om det känns lite extra tungt just nu. Men liten tröst att de slapp lida mer, nu har de det bara skönt var de än är.
Försök att ha det så bra det nu går.
Camilla

Vintage House sa...

Hej vännen,
Jag vet exakt vad du går igenom, förra året var vi tvungen att ta bort vår lilla Snuffie en liten söt vovve som jag hade sedan hon var 8 veckor och hon blev 13 år. Det svåraste beslut i mitt liv och jag drog på det alldeles för länge.
Ta hand om dig!!!
många varma kramar
sandra

Viola sa...

Lider med dig, det är så himla jobbigt att ta dessa beslut...tänker på dig, KRAM

Mitt Stugliv sa...

Hej Malin!

Det är alltid tungt när livet har ett slut. Vi vet det alla men det är lika svårt att inse när det är ett faktum.
Vi måste tänka här o framåt för oss och de som är kvar och då oxå tänka på de fina stunder man haft tillsammans.

Ha det fint
KramKram
Lotta

Mitt hvite hus sa...

Kjære MAlin... så trist lesning... det er vansleig når vi mister våre dyr... man kommer så nær de...og en kjær hest gjør jo mye ut av seg..

Håper det blir lettere etter hvert..

Mange klemmer kerstin

Blåbärs och smultronstället sa...

Så sorligt, Malin!
Ta hand om er, jag förstår att det känns tomt för er.
Vill tacka för fina inlägg jag nu läst igenom, har varit lite dålig på at blogga ett tag.
Kram på dig!
Susanne

Vit som snö sa...

Åhh så sorgligt Malin! Vilket jobbigt beslut att fatta även om det till slut blir ofrånkomligt. Det är ju det som är det svåra med att ha djur, den dag man måste skiljas.
Men dom vandrar nog på grönskande vidder nu...
Kram Cilla

Janneke sa...

Hej Malin,
So sorry to read the story about your horses !You must be so sad which i can understand very well. Animals are just a part of the "family" isn't ??
Wish you strength...
Janneke.
PS By the way: love your blog :))

Solveig sa...

Så vondt det er når en skal slippe tak i det en har så kjært!! Føler med deg, Malin. Det var nyyydelige dyr! En blir bare sååå glad i dem. Tenker vel ikke på forhånd at det skal gjøre vondt så langt inn i sjelen, men jammen blir en glad i de firbeinte. Handde en hund for noen år siden som også måtte bøte med livet pga sykdom og elde. Slett ikke lett.....Vanskelige besluttninger som en venter med i det lengste. Men som du sier; til slutt må man om man ikke skal gjøre vondt værre...
Tenker på deg, min venn!
Klem fra Solveig

liven sa...

Innom for å ønske deg en fin uke!
Håper det går bra med deg Malin!
Klem!!!

Helen sa...

Hej!
Jag känner verkligen med dig. Det är hemskt och det är en stor sorg man måste gå igenom när man mister ett kärt djur. Har varit där också. Men när det värsta har lagt sig kan du minnas dem med glädje. Tänker på dig.
Kram/Helen

Lissboden sa...

Jag förstår att det har varit ett svårt beslut att ta men ibland har man inget val i livet. I slutändan är det här förstås det bästa för er.
De har det säkert bra dit de kommer.
Tänk att djur kan betyda så mycket för oss människor och det är naturligtvis en enorm saknad när de inte finns hos er längre.
Ha en fin vecka!
Kram/Maria

Huset vid ån sa...

Vad tråkigt Malin, jag blir alldeles rörd till tårar....Tur att ni har Jack o katterna kvar. Dom får vara era "solstrålar" just nu! Stor Kram till dig! Therese

Linda i Lönnbacka sa...

Så ledsamt det måste vara för dig vännen!

Ibland måste man ta svåra beslut i livet och jag kan bara tänka mig hur jobbigt det måste varit för dig...

Själv har jag en hund på 11 år, och jag hoppas aldrig den dagen kommer att jag måste ta det svåra beslutet som du behövt ta!

Styrkekramar till dig!

Jennifer sa...

I dreamed some time from my busy day enjoying your blog, the photos are just wonderful..thank you for sharing! Hope to see you visit mine, Jennifer jennsthreegraces

Vita små hjärtan sa...

Å vad ledsamt, man fäster sig ju så väldigt vid djur!
Många kramar till dig från mig! /Agnetha

Märta sa...

O jag förstår om det känns jobbigt just nu. Det är oehört svåra beslut som måste tas ibland när man har djur, men vi får tro att hästarna betar härligt friskt gräs och får springa på gröna ängar i sin himmel.
Har nu suttit och läst i din blogg och beundrat alla dina fina bilder. Jag njuter och får inspiration till lite saker här hemma! Tack för att du delar med dig av allt det vackra!
Ha en så bra vecka som det går!
Märta

no47-mia sa...

Svåra beslut att ta.. Tänker på er..

Kram Mia

Lindwallska Gården sa...

Åh vad tråkigt Malin...men ni gjorde såklart rätt...men vad hjälper det... det är lika tomt för det...
Massor med kramar Sanna

Emma Berg sa...

Så tråkigt men så starkt av er att fatta beslutet! Jag har varit nära ett par gånger p.g.a av skada men nu är allt bra igen...man är tacksam för varje dag:-) Tänk vad härligt att ni har fått ha dem så länge och kunnat ge dem ett bra och värdigt slut! Kommer helt plötsligt på att det är så lätt att sitta och skriva till andra om hur man ska tänka, inte alltid så lätt att tänka så själv. Hoppas att allt gick bra och ni tänker på alla fina minnen:-)

mariaK. sa...

Fy så tråkigt Malin:-( De besluten är inte roliga att ta. Miste min gamle D-ponny i somras. Visserligen i en olycka, men han var 31 år(!) så jag hade börjat förbereda mig för att det snart var dags, trots att han var väldigt fräsch. Han hade bott hos mig i över 20 år, så visst blir det tomt när en sådan kompis försvinner. Men nu har han det bra, tillsammans med mina andra gamla hästar i himlen. Vi som fortfarande är kvar på denna sidan, får leva på alla fina minnen vi har tillsammans med våra vackra vänner...
Varmaste kramen, Maria

hallkulla sa...

Hej igen!

Här sitter jag och gråter över dina fina ord över hästarna du älskat. Så fint du skriver om dina hästar om att de fått tillsammans vandra vidare. Orden kunde har varit mina egna då jag snart för 2 år sedan miste hästen i mitt liv!
Carreras var en stor och ståtlig Holstein skimmel som älskade att hoppa högt som vid 16 års ålder fick besvär i benen.
Hoppas din saknad känns lättare nu!
Kram