onsdag 26 mars 2014

Längtan efter Pellisar....:))



Hej:))
Kul att Ni gillade golvet igår!
Någon undrade hur det gått med bänkskivorna, bra tror jag....;))
De har tagit superlång tid för dom att torka, ska stryka dom en gång till har jag tänkt.
Kommer mer om det en annan dag!

Dagens bild är från Butiken i juni förra året.
Sifoner & pellisar tillhör mina absoluta favvisar....:))
Vi har Öppet som vanligt ikväll 16-19.
Välkommen!

Kram M



5 kommentarer:

Ekenäsliv sa...

Hej!
Tack för din fina kommentar.
Självklart kan jag berätta. Jag är dessutom med i en grupp via landstinget där man tar tillvara på patienters och anhörigas erfarenheter inom vården, så det här är viktigt för mig.

Jag fick min diagnos maj 07. AML, Akut Myeloisk Leukemi.
Vad har din pappa? Vilket sjukhus behandlas han på?
Jag gjorde 4 cellgiftsbehandlingar här hemma i Kalmar, innan jag gjorde den femte kuren "hästkuren" uppe i Stockholm. Den som jag gjorde innan transplantationen.
Efter varje behandling var jag under remission som man kallar det, dvs man kunde sopa bort alla spår av sjukdomen.
Men leukemi är det stor återfallsrisk på och riskerna med transplantationen jämfört med chansen att inte falla i återfall... ja då är det värt risken så att säga.
Jag var alltså 34 år när jag blev sjuk o transplanterades.
Jag transplanterades i Stockholm med min systers stamceller. Båda mina syskon HLA-matchade mig, det heter så när det stämmer fullt ut. Det är de man söker efter när man söker i donationsregister.
För att kunna donera inom familj måste man vara helsyskon, annars går det inte.
Men eftersom min syster hade samma blodgrupp som mig, var det henne de fann som "mest" lämplig.
Hon tvekade aldrig utan de fick ta det "på en gång" som hon sa.
Jag fick två omgångar av min syster två dagar i rad. Man ger 8 miljoner celler per kilo som mottagaren väger, tur jag inte väger så mycket;-)
Men systern min hade gott om och de var imponerade av hur mycket de kunde få ur henne via blodbanan.
Sen JA, sen mådde jag pyton pest och kolera. Ont på alla tänkbara ställen, halsen som svullnade totoalt igen, magen som pajjade. Ja, det är ingen solskenshistoria.
MEN, det vänder. Det gäller att härda ut, vara så envis som bara den. Äta fast det gör skitont. Ta den där pumpen de erbjuder på en gång och tryck till, man blir inte knarkare för det.
Jag transplanterades 24-25 okt 07 och fick åka hem på permission första gången till advent tror jag.
Jag fick komma hem över jul och sen fick jag "checka ut" till min dotters 4 årsdag!!!! Det var mitt mål, att jag skulle vara hemma då. Vilken lycka! Hon fyller den 10 januari.
Sen när man kommer hem gäller det ju att fortsätta att vara envis. Så klart. Man kommer långt på det ;-)

Så nu har det snart gått 7 år sedan jag blev sjuk, och det finns ju alltid med en. Särskilt rädd blir jag, och min omgivning, så klart när jag blir så sjuk som jag blev nu.
Men det var ju "bara" lunginflammation.

Jag är envis som synden, det ska gudarna veta. Men jag har även det mest fantastiska skyddsnät omkring mig.
Det är också en roll. Att orka finnas till hela tiden och stötta och hjälpa till.
Meeeen, vad mycket det betyder!!!

Nu blev det jääääättelångt.
Men för mig är det ok att fråga, och jag berättar gärna för den som vill veta. Kanske ger det lite hjälp på vägen, det är min förhoppning iaf.

Va rädd om dig och din pappa!
Varma kramar Anna

Vitt hus med svarta knutar sa...

Vad fint golvet blev! Nu är det dags att klippa ner pellisarna och se hur många som klarat vinterförvaringen.
Kram,
Regina

Tre Engler sa...

Innom for å ønske deg en herlig kveld
Klem Merete

Syster vit sa...

Älskar verkligen denna bilden.
Hoppas allt blir bra med din pappa.
Kramen Liselott

Gamla Posthuset sa...

Love Pellisar me tooo!♥

Önskar dig en fab helg!
Kraam
Ina